A Lovestory

Lilla och tutten. Jag har försökt hålla det som ett långdistansförhållande. De möts på dinnerdates då och då, men hänger inte klistrade vid varandra jämt. Jag vill att Lilla ska få se mer av livet än tutten. Men nu har hon börjat gnälla. Hon knorrar och knarrar på nätterna när hon tvingas ligga ensam i sin säng. Nappen åker ut, och jag trycker in den. Ibland blir hon nöjd, ibland börjar hon illvråla. Hon vill bara vara med tutten jämt nu och det vill inte jag. Så jag är trött och arg och frustrerad och Lilla är samma sak. Men jag vägrar ge mig, Primadon Corleone ska inte få styra oss. Kosta vad det kosta vill och nattsömnen kostar det ivarjefall.

Dear Santa

All I want for christmas is sömn. Sovmorgon. Tack.

Hell no

Hur vet man vilken den vanligaste svordomen man själv använder är?
Man lyssnar på sitt barn. Från högen av briotåg, småbilar och lego hörs ett "helvete" nu och då.

Det gäller att ställa rätt fråga

Häromdagen fick man ställa frågor om svininfluensan på lokaltidningens hemsida. Frågorna skulle besvaras dagen efter.
Jag skrev:
"Kommer Sverige att köpa det andra vaccinet som äggallergiker kan ta? Eller kommer äggallergikerna vara den enda grupp i Sverige som inte kommer kunna vaccinera sig och därmed diskrimineras?
/Samma"
Ok, jag vet. Det var lite over the top. Men nästa dag kunde jag läsa det här:
"Kan äggallergiker vaccinera sig?
/Samma
Svar: Äggallergiker kan göra ett enkelt test för att se om de kan vaccinera sig."

Det var ju liksom inte det jag frågade. Det där visste jag redan, att man kan göra ett enkelt test. Men när man har gjort det enkal testet och inte får vaccinera sig, vad gör man då? Jag ställde två helt andra frågor. Tackar mig själv för att jag inte prenumenerar på pappersupplagan av skitidningen.

Det går upp och ner och upp

Förra veckan var jag sjuk både fysiskt och psykiskt. Först bara fysiskt, men sen kändes situationen såpass allvarlig så jag blev lite psykiskt sjuk också. Nu verkar det som om jag inte var så allvarligt fysiskt sjuk och blev genast frisk från psyksjukdomen också, men i den här psyksvackan blev jag remiterad till samtalsterapi. Den remiterande doktorn ville gärna få det till att det var babyblues eller något relaterat till förlossning och bebis. Men jag tycker inte alls jag är deppig för det. Förlossning var piece of cake och två barn mycket roligare än jag trodde. Ok, man är lite genomstressad och dödstrött men. Jag menar, jag var deppigare då när jag var gravid och gick och invänta judementday heletin. Nu tycker jag att jag mer var på gränsen att få en panikattak för att jag trodde jag var dödssjuk. Så nu vet inte jag riktigt vad det egentligen är meningen att diskuteras på samtalsterpin. Som tur är har jag några äss i rockärmen, exempelvis en frånvarande fader, att ta till om det behövs. Och tro mig, jag kommer troligtvis trolla fram alla äss som finns. Jag ser det här lite som min chans att få reda ut hela min barndom, lite olika fobier och min sjukdom/sjukhus/döden-rädsla.

Jag måste säga att jag för en gångs skull är nöjd med vården på vårdcentralen. Världens bästa distriktssköterska och att doktorn snappa upp att jag var lite mentally messed up, de brukar inte se sånt och bara bli vidare remiterad sådär huxflux på rak arm...de brukar vara så svåra och tvärtemot på min vårdcentral.

Och så har jag vaccinerat mig, armen värker lite. Försöker förgylla min vardag, trycka in lite russin i kakan genom att snusa det där låtsassnuset utan nikotin. Går sådär. Men panikattacker är verkligen inget att skoja om egentligen, så jag är mer än nöjd med att ha det sådär.

I'm the Best, Fuck the Rest

Linna som är typ skribent, eller som typ ÄR skribent skriver på sin blogg att hon gillar min blogg. Det får mig att känna mig rätt mallig. Linna är sjukt grym på ord och text och hon skriver hur bra som helst. Och jag blir hur glad som helst när hon skriver så fint om min blogg. Mallig var ordet. Tack så jättemycket, Linna Johansson!

Samma lika?

Jaha, då ska jag börja på samtalsterapi. Hoppas den kan bota den här yrheten. Får hålla mig i väggarna när jag rör mig.