Fars dag dårå, vad säger man? Mina barn har en skön, snäll pappa som älskar dem mer än allt annat. Det är jag glad för idag...andra dagar också. Min egen pappa då? Nja. Jag vet inte vad jag tycker om honom. Ingen present får han i varjefall.
Jag önskar mest av allt alla håller sig friska. Vi vill inte ha några svininfluensor, cancerar, stroker och hjärtinfarkter här inte. Och jag vill inte ha några psykiska krämpor från min pappa i present heller.
söndag 8 november 2009
lördag 7 november 2009
måndag 2 november 2009
Bimbo
Alla barnen sover nu. Hehe. De har sovit i en timme. Hehe. Det känns som en vinst på något vis. Att de sover samtidigt. Att jag fuskat mig till lite egentid. Ebbe får inte sova på dagarna, för då partar han till klockan tio-elva på kvällen. Men nu sover han iallafall. Hehe. Och jag tänker i fred. Fryser om fötterna i lugn och ro. Hehe. Kollade på Oprah utan tjöt. Hehe. Ja, det är som en vinst på något vis. Hehe. Fast ja, ikväll kommer jag förstå att det inte var jag som vann. Jag förlorade. Men. Hehe.
söndag 1 november 2009
Spoiled rotten
Föresten tände vi ljus på kyrkogården i fredags. Jag gillar inte kyrkogården i vanliga fall. De känns så ensamt, så deppigt att de största av kärlekar, mirakel, fantastiska, vackra människor grävts ner i jorden för att ruttna bort. Men när alla ljusen är tända känns det som alla de döda har har varandra, de har en stilla fest tillsammans.
Varje år när vi går därifrån ber jag tyst för mig själv ett litet mantra. Snälla, snälla, snälla, hoppas jag inte behöver tända fler ljus här nästa år. Håll alla mina älskade, fullkomligt livsnödiga älsklingar vid liv!
Jag har börjar tänka på min katt. Ja, jag vet att det är en katt. Men en katt som var en del av mig i 18 år. Jag har inte tänkt så mycket på henne. Jag var valross-stor, livrädd för förlossning, fick börja anpassa mig till ett liv med två barn, en bebis igen. Fullt upp. Men nu, nu saknar jag henne verkligen. Vill att hon möter mig i dörren. Vill att hon hoppar upp i mitt knä i soffan. Vill klappa henne. Höra henne spinna. Vill ha henne tillbaka. En av mina bästa, finaste vänner någonsin, någongång.
Och där hör ni hur bortskämd jag är. På dödens-dag i år sörjer jag främst en katt, verkligen inte vilken katt som helst men... Åh, please keep me this spoiled.
Varje år när vi går därifrån ber jag tyst för mig själv ett litet mantra. Snälla, snälla, snälla, hoppas jag inte behöver tända fler ljus här nästa år. Håll alla mina älskade, fullkomligt livsnödiga älsklingar vid liv!
Jag har börjar tänka på min katt. Ja, jag vet att det är en katt. Men en katt som var en del av mig i 18 år. Jag har inte tänkt så mycket på henne. Jag var valross-stor, livrädd för förlossning, fick börja anpassa mig till ett liv med två barn, en bebis igen. Fullt upp. Men nu, nu saknar jag henne verkligen. Vill att hon möter mig i dörren. Vill att hon hoppar upp i mitt knä i soffan. Vill klappa henne. Höra henne spinna. Vill ha henne tillbaka. En av mina bästa, finaste vänner någonsin, någongång.
Och där hör ni hur bortskämd jag är. På dödens-dag i år sörjer jag främst en katt, verkligen inte vilken katt som helst men... Åh, please keep me this spoiled.
She's a sleeper, she's a joker?
Inatt sov Lilla mellan 21.30-05.30 utan mat. Hon bara sov, sov, sov. Ja, jag vet. Jag var uppe och kolla flera gånger. Ska du inte äta lite nu? Nähe, du sover. Bra, bra, bra. Men nu då? Äta nu då? Nä, du sover. Bra, bra, bra. Oj, jag kanske också borde sova? Men sover hon nu då? Låter det inte som hon är på väg och vakna? Nä, hon sov. Ok. Men nu då...
Är detta en ny rutin? Är detta våra nya sovtider? I could easly learn to like 'em. Men troligtvis är det ett skämt. Hon skojar med mig. Hon vill få upp mitt hopp. Sen vill hon garva sitt tandlösa leende mot mig; Meh mum, your such a sucker *gommarna blänker*.
Brorsan hennes hade knappt sovit en hel natt när han var 2 år gammal. Och Lilla är ju bara 3 månader. På pricken idag faktiskt. Hursomhelst så kommer spänningen vara hög inatt.
Är detta en ny rutin? Är detta våra nya sovtider? I could easly learn to like 'em. Men troligtvis är det ett skämt. Hon skojar med mig. Hon vill få upp mitt hopp. Sen vill hon garva sitt tandlösa leende mot mig; Meh mum, your such a sucker *gommarna blänker*.
Brorsan hennes hade knappt sovit en hel natt när han var 2 år gammal. Och Lilla är ju bara 3 månader. På pricken idag faktiskt. Hursomhelst så kommer spänningen vara hög inatt.
onsdag 28 oktober 2009
Skrattar bäst som skrattar sist
Har fått en lugn stund, surfat runt. Råkat trilla in på massor av gravidbloggar. Magar, krämpor, ultraljudsbilder, den där nedräknaren till due-daten. Och jag tänker: Fy fan, vad skönt att allt det där är över för min del! Så lycklig över att slippa den där magen! Tänka att jag gjort det två gånger. Känns ofattbart. Så skönt att det är gjort. Ibland känns det så nära och ibland så långt bort. Ibland känns det som om jag inte födde Lilla för det gick för snabbt, var för lätt. Det var som en sväng på gymmet bara. Sjukt.
Ikväll måste vi skriva på papperna om Lillas namn som ska skickas till folkbokföringen, annars kommer vi snart få böter. Och vi vet fortfarande inte vad hon ska heta. Tilltalsnamn har vi fått till men sen då...
Kanske måste jag skaffa ett barn till. För jag har ett helt färdigt och komplett namn som jag är dying to use. Men det är till en pojke.
Ikväll måste vi skriva på papperna om Lillas namn som ska skickas till folkbokföringen, annars kommer vi snart få böter. Och vi vet fortfarande inte vad hon ska heta. Tilltalsnamn har vi fått till men sen då...
Kanske måste jag skaffa ett barn till. För jag har ett helt färdigt och komplett namn som jag är dying to use. Men det är till en pojke.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)